...

Ju högre vi skriker ju fler hör oss
men ju fler så blir skriket till brus
Lyssnar utan att höra
Tittar utan att se
Berörs utan att känna

vart ifrån kommer denna stressen. den inre gnagande känslan av att aldrig räcka till, hinna med eller vara bra nog. är jag en slav under yttre omständigheterna?

i wish..



rörliga bilder.

Sitter på föreläsningen om rörlig bild och halvlyssnar på rätt lampor och ljussättningar, halvhjärtat är jag med! Tankarna är på andra ställen så som; grafiska inlämningar, pojkvän, fotograferingar, julstök och praktikångest. det är svårt att jobba när man är på "jobbet" och vara hemma när man är hemma. Tankarna har sitt egan liv..
I det stora hela är jag väldig lycklig... vad vore livet utan dessa bakslag egentligen.

kreativitet


Måndag. Sitter själv hemma hos G och arbetar med ett skolprojekt. känns som här får jag mer saker gjort här än hemma hos mig där allt är ett störningsmoment för min kreativitet. till och med diskning och dammsugning känns som viktigare sysslor just då. Håller på att skapa en annons för en produkt eller företag och efter massor med ideér som cirkulerat i min skalle så tror jag jag har hittat rätt nu. Kändes ett tag som mitt huvud skulle explodera av tankar. så mycket ideér men en känsla att jag inte kan förverkliga dom är frustrerande. annat: jag är förälskad och stormtrivs.

i wish..


söndag

Härliga söndag men fotopromenad i solen innan man avnjöt en härlig middag med familjen. Kul att äntligen får vara med på liten foton och inte vara den enda som vill hålla i kameran.

det drar i ihop sig..

Tenta mood, and i kind of lajk it.



kanelbullen.


Sept. 29, 2011

feber igen. och inte den lättsamma sorten.
jag blir med ens klen, ledsen och apatiskt. vill så vara full av energi och känna mig sprudlande lycklig.
kropp och knopp vill inte alltid samarbeta.

Känns alltid som jag måste ta till vara varje ögonblick i livet som om det skulle försvinna och att då inte vara frisk nog för att uppleva saker tär på mig. jag vill mitt i feberfrossan avge ett löfte om att blir den bästa josefin jag kan bli och att släppa rädslor och sluta vända och vrida på allt. ha inte så höga förväntningar på människor när man inte själv kan mätas sig med det man själv kräver.

feberyra?


snorig och eländig
. en dag i soffan fick det bli.

myror i benen och gnagande ångest som jag inte riktigt tillät att slå rot, vanligheter när jag är
sjuk och egentligen bara ska kunna ligga på sofflocket och kurera mig. men jag är kanske inte som alla
andra. vissa tankar fastnar i min skalle och jag vrider och vänder på dom tills rubiks cube verkar  som rena barnleken. andra tankar låter jag bara glida förbi utan att lägga mer energi på, jag lär mig så länge jag lever.
ibland önskar jag att jag hade spåkulan och kunde se vad livet har för plan för mig. kunna se vart jag ska lägga min energi och min kärlek. men vid närmare eftertanke så skulle jag tacka nej om erbjudandet kom.
det är något visst med den kittlande tanken att allt kan hända. idag och i morgon.

...



min vrå.

mörkret sänker sig över kanalgatan och man kan ana
att det är lördagskväll genom den konstanta basen från grannens väggar.
själv är jag uppkrypen i soffan och med ett konstant
leende på läpparna njuter jag av hemmets stilla lugn.
njuter av det faktum att jag är kär. ja, kär.

tankarna på honom blir till fjärilar i magen som gör dubbelloopar av förtjusning.



..




"There comes a time in your life, when you walk
away from all the drama and people who create it.
You surround yourself with people who make you laugh.
Forget the bad, and focus on the good.
Love the people who treat you right.
Life is too short to be anything but happy.
Falling down is a part of life, getting back up is living."














en bättre version av mig själv.

jag känner mig starkare, gladare och tryggare än jag gjort på väldligt länge. blir överraskad vilka konsekvenser de beslut och val som gjordes för ett annat liv sedan har frambringat. där gick jag och tvivlade mig mig själv, mina egna tankar och handlingar. här står jag nu och är min egna bästa vän och ler.




skolstart

imorgon startar skolan igen och ett nytt läsår framför mig med utmaningar. Detta året ska se annorlunda ut en tidigare då jag ska med glädje ta in alla nya intryck och erfarenheter. Förra året var en tumult av känslor och besvikelser när det kommer på det privata planet. Men nu är jag gladare än på länge och det ska bära mig.
Jag har genom mina erferenheter och bagage lärt mig oherhört mycket om mig själv och vad jag behöver för att må bra och vara en bra medmänniska för dom jag älskar. Jag ångrar aldrig mina val utan jag står bakom dom fullt ut, utan dom hade jag inte varit den människan jag är just nu.


blodomloppet på 28 minuter

vet inte om det va energin från mina medlöpare, att jag hade betalat pengar för det eller om det bara va min tjurskallighet som tog mig i genom blodomloppet med svett och tårar på 28 minuter.


jag är frisk, jag är fri och jag är ful av energi.

110814

Min vy från balkongen, gamla "tattar"kvarter där kravaller på 30-40 talet skapat historia.







dags att lyfta blicken och låta förändringarnas svala vind svepa över kropp och själ.

the show must go on.




kanske dags att strycka ett streck över det gamla och ta in det ny? jag vet inte ännu. Vet att jag saknar att låta fingrarna smattra och ge uttryck över mina tankar och känslor. vet också att ge uttryck för dom i verkliga livet har fått mitt hjärta att ännu en gång blöda. kommer jag repa mig? absolut! kommer jag bli densamma? aldrig.

onsdags tankar

låt oss kalla det ödet, slumpen eller vad katten som helst. eller vi kallar det helt enkelt livet. och livet skiner på mig just nu. eller det beror egentligen på hur man ser det, jag gillar det oavsett fast det finns lite gråa moln i sikte.
jag inser att livet aldrig mer kommer bli sig likt utifrån de val jag gjort och det känslor jag känt.




cake pops

Hittade detta dessa läckra bakverk på nätet och det är verkligen jag skulle vilja sätta tänder i, men dom är ju så vackra så man egentligen aldrig vill äta upp dom! Detta blir till att göra någon dag tillsammans med bakmor Amelia

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0