feberyra?
myror i benen och gnagande ångest som jag inte riktigt tillät att slå rot, vanligheter när jag är
sjuk och egentligen bara ska kunna ligga på sofflocket och kurera mig. men jag är kanske inte som alla
andra. vissa tankar fastnar i min skalle och jag vrider och vänder på dom tills rubiks cube verkar som rena barnleken. andra tankar låter jag bara glida förbi utan att lägga mer energi på, jag lär mig så länge jag lever.
ibland önskar jag att jag hade spåkulan och kunde se vad livet har för plan för mig. kunna se vart jag ska lägga min energi och min kärlek. men vid närmare eftertanke så skulle jag tacka nej om erbjudandet kom.
det är något visst med den kittlande tanken att allt kan hända. idag och i morgon.
Kommentarer
Trackback
