Sept. 29, 2011
feber igen. och inte den lättsamma sorten.
jag blir med ens klen, ledsen och apatiskt. vill så vara full av energi och känna mig sprudlande lycklig.
kropp och knopp vill inte alltid samarbeta.
Känns alltid som jag måste ta till vara varje ögonblick i livet som om det skulle försvinna och att då inte vara frisk nog för att uppleva saker tär på mig. jag vill mitt i feberfrossan avge ett löfte om att blir den bästa josefin jag kan bli och att släppa rädslor och sluta vända och vrida på allt. ha inte så höga förväntningar på människor när man inte själv kan mätas sig med det man själv kräver.
Kommentarer
Postat av: therese
Krya på dig!
Trackback
