min vrå.
mörkret sänker sig över kanalgatan och man kan ana
att det är lördagskväll genom den konstanta basen från grannens väggar.
själv är jag uppkrypen i soffan och med ett konstant
leende på läpparna njuter jag av hemmets stilla lugn.
njuter av det faktum att jag är kär. ja, kär.
tankarna på honom blir till fjärilar i magen som gör dubbelloopar av förtjusning.
Kommentarer
Trackback
