stackars kracke.

Kollar på förlossningskliniken.... ohh my. Barn flyttades fram några år i tiden efter detta.
Jag har fått men för livet.

Tuss har fått komma hem. Groggy som bara den. Vingel hit, vingel dit.
Nu har hon gått och gömt sig för mig. Hon vill väl vara själv och slicka sina sår.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0