Insikt
Ibland går jag tillbaka till mina tidigare inlägg och det slår mig
varje gång hur osammanhängande jag är i mitt humör. Vissa dagar kan man ju nästan bli rädd för mig så deppig o pessimistisk jag är. För att minsta lilla kan få mig att tappa humör och livglädje medans kollar man åt andra hållet så kan minst lilla också få mig att bli euforisk och livsglad, en sådan sak som att sitta på ett café med någon man tycker om och småprata och kolla på människor till att se en hel ankfamilj som långsammt flyter i en å i någon park. Ja, jag är då en känslomänniska på både gott och ont . Och tar man bara mig med mina känsloutbrott och en nypa salt så ska vi nog komma överrens tror jag =)
varje gång hur osammanhängande jag är i mitt humör. Vissa dagar kan man ju nästan bli rädd för mig så deppig o pessimistisk jag är. För att minsta lilla kan få mig att tappa humör och livglädje medans kollar man åt andra hållet så kan minst lilla också få mig att bli euforisk och livsglad, en sådan sak som att sitta på ett café med någon man tycker om och småprata och kolla på människor till att se en hel ankfamilj som långsammt flyter i en å i någon park. Ja, jag är då en känslomänniska på både gott och ont . Och tar man bara mig med mina känsloutbrott och en nypa salt så ska vi nog komma överrens tror jag =)
Kommentarer
Trackback
