- Aouris

Ibland blir jag rädd av mig själv hur stressad jag är. Tro ingen människa i världen skulle
kunna se det på mig bara genom att titta på mig. Men hade man haft röntgensyn o sett
vad som pågår inom mig så tror jag att man skulle bli mörkrädd.
Försöker alltid ha en fasad utav att bara lugn och stabil med har en tendens att få det
till att världen ligger på mina axlar vare sig det det är privatlivet det handlar om eller på jobbet.
När Alex här hos mig är det som allt rinner av mig. Känner mig så trygg och bekymmersfri
tillsammans med honom. Han gör mig hel. Men Alex kan inte alltid vara hos mig utan jag måste
ta reda på hur jag ska göra med denna stressen jag har i mig. Det är ju inte direkt så heller att min
fritid är späckad av aktiviteter jag knappt hänger med, utan det är väl det att finns det något måste
så kan jag inte slappna av förens detta måste är utrett och utom min egna makt. Allt handlar väl om
balans, lite stress är ju bra, det får ju en att ta tag i saker och ting. Eller är det kanske så att
jag måste helt enkelt sluta tjata om det o påminna mig själv att det är sådan jag är och bara
bestämma att jag inte alls är stressad utan lugn som e filbunke. Underskatta aldrig
övertalningsförmågan. Naaaaw, vill ju inte dö i hjärtningsfarkt. vill inte.